Bibelord från Romarbrevet

Romarbrevet

Rom 4:24-25

Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Ordet rättfärdig är kanske inte det vanligaste ordet i svenskan,
så det kanske kräver sin förklaring.

Att vara rättfärdig innebär i mycket korta ordalag att vara felfri, vara som Gud i sin karaktär… att vara ”rättfärdig att möta Gud”. Att inte ha några fel och brister.

Vi känner ju alla där kommer vi tillkorta…..vi vet att vi gjort fel. Alla, oavsett om vi är kristna eller inte har en visshet i sitt inre att vi gjort fel. Många ursäktar sig, många nonchalerar det, men all vet det… ”vi har alla syndat och gått mist om härligheten från Gud (Rom.3:23)

Men det glada budskapet som finns i evangeliet om Jesus är att även om vi gör fel så kommer vi att få tillgodoräkna oss den rättfärdighet som Jesus har. Eftersom Han dog i vårt ställe och liksom köpte oss fria! Om inte det är goda nyheter så finns det inga goda nyheter! Jesus dog för att vi skulle få leva tillsammans med Gud! Så att vi kunde räknas som rättfärdiga!

Det är bara en sak som krävs, och det är att vi tro på Jesus. Tror på det som Han gjorde för oss när Han dog och uppstod!

Tron på Jesus är det enda sättet för oss att kunna bli rättfärdiga, felfria och heliga!

Rom 4:18-20

Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt: Så talrika skall dina efterkommande bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran.

Det är inte för intet som Abraham kallas för Trons Fader! Abraham, som visade sån orubblighet i sin tro på Gud!

Abraham kände Gud, Han visste att Gud var en stor Gud och en Gud som stod vid sina löften. Inget kunde rubba hans övertygelse om att Gud skulle ge Abraham den son han lovat.

Inte ens när det såg helt hopplöst ut….hans fru var nittio år, och han själv…jag för gammal för att få en son. Men för Gud är inget omöjligt! Och säkerligen hade Abraham dag och natt Guds löften ringande i sina öron:  Gud har lovat mig en avkomma med lika många avkomlingar som stjärnorna på himlen…..

Abraham gjorde sina tabbar….försökte hjälpa Gud genom att gå in till tjänstekvinnan, t.ex. men Guds löften stod kvar i alla fall. Och trots Abrahams misstag, så stod Gud kvar vid sitt ord till Abraham. och Abraham forstsatte att tro på Gud och tappade inte modet.

Det står ju faktiskt att han blev starkare i tron allteftersom tiden gick!  Så är det för den som vet att man inte själv kan åstadkomma det, man litar hundra på Gud!

Sen står det också att Abraham gav Gud äran! Innan han sett löftet gå i fullbordan! Han klagade och gnällde inte, utan upphöjde den Gud som skulle göra under i hans liv!

Tänk om du och jag också skulle börja ge Gud äran… innan vi får se undret, så skulle den tro som vi visar då förlösa Guds kraft från himmelen.

Precis som det blev för Abraham!

Rom 4:20-21

Han tvivlade icke på Guds löfte i otro,
utan blev fastmer starkare i sin tro;
ty han ärade Gud
och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.

Det som är så typiskt för troshjältar som Abraham, är att de hade en orubblig tro på Gud.
Dom visste att vad han hade lovat, det skulle han också hålla. Det är han mäktig till!

Gud är ju inte som vi vanliga människor, som misslyckas så mycket med att hålla vad vi lovar. Vi har väl alla haft människor i vår närhet som lovat än det ena, och än det andra,
och som sen inte hållit det. Och så räcker det ju med att ta en titt på oss själva, så är vi nog likadana. I alla fall ibland…

Kanske är det sådant som gör att vi ibland har svårt att lite på Gud. Vi blandar ihop begreppen och tänker oss att Gud är likadan. Vi blir liksom färgade av omständigheterna, av människor och deras brister.

Men vi ska låta Gud få vara den Han är. Han är fullkomlig och skulle aldrig svika någon av oss. Har vi svårt att tro på det så måste vi tillbaka till Guds ord och läsa. När vi tänker på Hans ord, och är inför honom så förvandlas våra tankar. Vi blir förnyade så vi verkligen ser vem Gud är.

Och du upptäcker vi hans trofasthet. Hans absoluta orubblighet.
Om vi sviker Honom, så sviker han aldrig oss!

Rom.5:5
…..ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande,
vilken har blivit oss given

Har du du nån gång tänkt att ” den där människan… den kan jag bara inte älska”?
Det kanske är så att han eller hon har gjort dig illa, eller så har dom andra värderingar som du inte tycker om eller nåt sånt.

Jag tror nog att vi alla har känt av det här nån gång….

Men nu är det så bra att vi behöver inte lita till vår egen förmåga. Gud har försett oss med  möjlighet att älska alla människor, oavsett hur de är eller vad de gör.

Bibeln säger att Hans kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande! Alltså har vi all kärlek som vi nånsin kommer att behöva. Det finns där, nedlagd i oss. Vad vi behöver göra är att förnya vårt sinne…börja förändra våra tankar i enlighet med vad Guds ord säger.

Det är i våra tankar som allt sitter….kan vi förändra dom, så att vi tänker som Gud tänker så kommer vi också att handla som Gud handlar!

Rom 8:35-37
Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss.

Tänk att det finns inget som kan skilja oss från det faktum att Gud älskar oss!

Om det vore så att det var min uppfattning som var rådande, så skulle jag kunna tänka mig en hel radda av orsaker till varför Gud skulle kunna älska mig mindre.

Som detta att jag alltid lyckas göra samma felsteg om och om igen…

Eller att jag har svårt att lära mig att lyda när Gud säger att jag ska göra något.

Alla dom här ”borde göra” och ”borde vara” tankarna som ständigt vill få en att känna sig misslyckad. Jag tycker att dom också skulle kunna vara sånt som skilde mig från Guds kärlek.

Men nu säger Han att inget, absolut ingenting kan få Gud att älska oss mindre!
Visst är det ofattbart!

Paulus räknar upp massor av saker, ångest, förföljelse….Gud älskar oss mitt i varje situation som vi upplever. Det är så väldigt underbart!

:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Follow by Email
Pinterest
fb-share-icon