KategoriMirakel I Gamla Testamentet

Mirakler i Gamla Testamentet

Gud gör vattnet rent

När de sedan kom tillbaka till honom medan han ännu var kvar i Jeriko, sade han till dem:
”Sade jag inte till er att ni inte skulle gå?” Männen i staden sade till Elisa:
”Staden har ett bra läge, som min herre ser, men vattnet är dåligt och jorden bär ingen frukt.”
Han sade: ”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den.”
Och de hämtade en sådan åt honom. Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt i den och sade: ”Så säger HERREN : Jag har nu gjort detta vatten hälsosamt. Det skall inte längre komma död och ofruktsamhet av det.” Och vattnet blev hälsosamt och är så än i dag enligt det ord Elisa talade.

2 Kung 2:18-22 SFB

 

Gud gör ett ekonomiskt mirakel

En kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisa: ”Min man, din tjänare, har dött och du vet att din tjänare fruktade HERREN. Nu kommer hans fordringsägare och vill ta mina båda söner till slavar.” Elisa sade till henne: ”Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad du har hemma?” Hon svarade: ”Din tjänarinna har ingenting annat hemma än en flaska olja.”

Då sade han: ”Gå och låna kärl av alla dina grannar, tomma kärl men inte för få. Gå sedan in och stäng igen dörren om dig och dina söner och häll olja i alla kärlen. När ett kärl är fullt, så flytta det.” Då gick hon ifrån honom.

Sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, bar de fram kärlen till henne och hon hällde i av oljan. När kärlen var fulla, sade hon till en av sina söner: ”Ge mig ett kärl till.” Men han svarade henne: ”Det finns inte något mer kärl.” Då stannade oljeflödet av. Hon gick och berättade detta för gudsmannen.

Han sade: ”Gå och sälj oljan och betala din skuld. Sedan kan du och dina söner leva av det som blir över.”

2 Kon 4:1-7

 

 

Elisa profeterar om en son!

 En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som nödgade honom att äta hos sig; och så ofta han sedan kom ditöver, tog han in där och åt. 9 Då sade hon en gång till sin man:» Se, jag har förnummit att han som beständigt kommer hitöver är en helig gudsman. Så låt oss nu mura upp ett litet rum på taket och där sätta in åt honom en säng, ett bord, en stol och en ljusstake, så att han kan få taga in där, när han kommer till oss.» Så kom han dit en dag och fick då taga in i rummet och ligga där.  Och han sade till sin tjänare Gehasi:» Kalla hit sunemitiskan.» Då kallade han dit henne, och hon infann sig där hos tjänaren.

Ytterligare tillsade han honom:» Säg till henne: ‘Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan nu jag göra för dig? Har du något att andraga hos konungen eller hos härhövitsmannen?’»Men hon svarade:» Nej; jag bor ju här mitt ibland mitt folk.» Sedan frågade han:» Vad kan jag då göra för henne?» Gehasi svarade:» Jo, hon har ingen son, och hennes man är gammal.» Så sade han då:» Kalla henne hitin.» Då kallade han dit henne, och hon stannade i dörren. Och han sade:» Nästa år vid just denna tid skall du hava en son i famnen.» Hon svarade:» Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tjänarinna något sådant.» Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt henne.

2 Kon 4:8-17

 

 

Gud uppväcker en död pojke

Och när Elisa kom in i huset, fick han se att gossen låg död på hans säng. Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN. Och han steg upp i sängen och lade sig över gossen, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer.

När han så lutade sig ned över gossen, blev kroppen varm. Därefter gick han åter fram och tillbaka i rummet och steg så åter upp i sängen och lutade sig ned över honom. Då nös gossen, ända till sju gånger. Och därpå slog gossen upp ögonen.  Sedan ropade han på Gehasi och sade:» Kalla hit sunemitiskan.»

Då kallade han in henne, och när hon kom in till honom, sade han:» Tag din son.»

2 Kon 4:32-36

 

 

Gud gör den giftiga soppan ätlig

Och Elisa kom åter till Gilgal, medan hungersnöden var i landet. När då profetlärjungarna satt där inför honom, sade han till sin Tjänare

»sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna.»  Och en av dem gick ut på marken för att plocka något grönt; då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han något som liknade gurkor, sin mantel full.

När han sedan kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan; ty de kände icke till dem. Och de öste upp åt männen, för att de skulle äta. Men så snart de hade begynt äta av soppan, gav de upp ett rop och sade:» Döden är i grytan, du gudsman!» Och de kunde icke äta.

Då sade han:» Skaffa hit mjöl.» Detta kastade han i grytan. Därefter sade han:» Ös upp åt folket och låt dem äta.» Och intet skadligt fanns nu mer i grytan.

2 Kon 4:38-41

 

Elisa gör ett brödunder

Och en man kom från Baal-Salisa och förde med sig åt gudsmannen förstlingsbröd; tjugo kornbröd, och ax av grönskuren säd i sin påse.

Då sade han:» Giv det åt folket att äta.»  Men hans tjänare sade:» Huru skall jag kunna sätta fram detta för hundra män?» Han sade:» Giv det åt folket att äta; ty så säger HERREN: De skola äta och få över. Då satte han fram det för dem. Och de åt och fick över, såsom HERREN hade sagt.

2 Kon 4:42-44

 

       

 

Gud botar den spetälske Naaman

Naaman, den arameiske kungens högste befälhavare, hade stort anseende hos sin herre och var mycket aktad, ty genom honom hade HERREN givit seger åt Aram. Han var en modig stridsman men spetälsk. Arameerna hade en gång dragit ut på strövtåg och som fånge från Israels land fört med sig en ung flicka, som kom i tjänst hos Naamans hustru.

Flickan sade till sin matmor: ”Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria, då skulle han befria honom från hans spetälska.” Då gick Naaman och berättade detta för sin herre och sade: ”Så och så har flickan från Israels land sagt.” Kungen i Aram svarade: ”Res du dit, så skall jag skicka brev till kungen i Israel.” Så for Naaman i väg och tog med sig tio talenter silver och 6.000 siklar guld och dessutom tio högtidsdräkter.

Han överlämnade brevet till Israels kung och där stod: ”Samtidigt med det här brevet har jag sänt min tjänare Naaman till dig, för att du skall befria honom från hans spetälska.” När Israels kung hade läst brevet, rev han sönder sina kläder och sade: ”Är jag då Gud, så att jag skulle kunna döda och göra levande, eftersom denne sänder bud till mig att jag skall befria en man från hans spetälska? Lägg nu märke till och se hur han söker strid med mig.”

När gudsmannen Elisa hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han bud till kungen och lät säga: ”Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så skall han förstå att det finns en profet i Israel.” Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elisas hus. Då sände Elisa ut ett bud till honom och lät säga: ”Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så skall ditt kött bli friskt igen och du bli ren.”

Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla HERRENS , sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetälskan. Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren.” Så vände han om och for sin väg i vrede.

Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu då han endast har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.

2 Kon 5:1-14

 

 

 Yxmiraklet

Profetlärjungarna sade till Elisa. ”Se, rummet där vi sitter inför dig är för trångt för oss. Låt oss därför gå till Jordan och hämta var sin timmerstock därifrån, så att vi där kan bygga oss ett annat hus att sitta i.” Han svarade: ”Gå.” Men en av dem sade: ”Jag ber dig: Kom med dina tjänare!”

Han svarade: ”Jag skall gå med.” Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan började de hugga ner träd. Men medan en av dem höll på att fälla ett träd, föll yxhuvudet i vattnet. Då skrek han till och sade: ”O, min herre, yxan var ju lånad.”

Gudsmannen frågade: ”Var föll den i?” Han visade honom stället. Elisa högg då av ett stycke trä och kastade i det just där yxan fallit i vattnet och fick järnet att flyta upp. Sedan sade han: ”Tag nu upp det.” Då räckte mannen ut handen och tog det.

2 Kon 6:1-7

 

 

Elisa ser änglar

Kungen i Aram låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: ”På den och den platsen skall jag slå läger”, sände gudsmannen bud till Israels kung och lät säga: ”Se till att du inte drar förbi den platsen, för arameerna ligger där.” Då sände Israels kung folk till den plats som gudsmannen hade angivit för honom och varnat honom för. Och han aktade sig noga där. Detta hände inte bara en eller två gånger.

Kungen i Aram blev mycket oroad över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: ”Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels kung?” Då svarade en av hans tjänare: ”Så är det inte, min herre konung. Men Elisa, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare.” Han sade: ”Gå och se efter var han finns, så att jag kan skicka någon att gripa honom.”

Man berättade då för honom att han var i Dotan. Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här. De kom om natten och omringade staden. När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: ”O, min herre, vad skall vi ta oss till?” Han svarade: ”Frukta inte! De som är med oss är fler än de som är med dem.”

Och Elisa bad: ” HERRE , öppna hans ögon, så att han ser.” Då öppnade HERREN tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa. ( SFB)

2 Kon 6:8-17

 

 

Svenska Folkbibelns översättning

 

Mirakler i Gamla Testamentet

Gud gör ett matunder genom Elia

1 ¶ Och tisbiten Elia, en man som förut hade uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab:» Så sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tjänare jag är, under dessa år skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag säger det.» 2 Och HERRENS ord kom till honom; han sade: 3 »Gå bort härifrån och begiv dig österut, och göm dig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan. 4 Din dryck skall du få ur bäcken, och korparna har jag bjudit att där förse dig med föda.» 5 Då gick han bort och gjorde såsom HERREN hade befallt; han gick bort och uppehöll sig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan. 6 Och korparna förde till honom bröd och kött om morgonen, och bröd och kött om aftonen, och sin dryck fick han ur bäcken. 7 Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det icke regnade i landet.

8 ¶ Då kom HERRENS ord till honom; han sade: 9 »Stå upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och uppehåll dig där. Se, jag har där bjudit en änka att förse dig med föda.» 10 Han stod upp och gick till Sarefat. Och när han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne och sade:» Hämta litet vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.» 11 När hon nu gick för att hämta det, ropade han efter henne och sade:» Tag ock med dig ett stycke bröd åt mig.» 12 Men hon svarade:» Så sant HERREN, din Gud, lever, jag äger icke en kaka bröd, utan allenast en hand full mjöl i krukan och litet olja i kruset. Och se, här har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag går nu hem och tillreder det åt mig och min son, för att vi må äta det och sedan dö.»

Då sade Elia till henne:» Frukta icke; gå och gör såsom du har sagt. Men red först till en liten kaka därav åt mig, och bär ut den till mig; red sedan till åt dig och din son. 14 Ty så säger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag då HERREN låter det regna på jorden.» 15 Då gick hon åstad och gjorde såsom Elia hade sagt. Och hon hade sedan att äta, hon själv och han och hennes husfolk, en lång tid. 16 Mjölet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tröt icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.

1Kon 17:1-16

 

 

Gud uppväcker en död pojke

¶ Men härefter hände sig, att kvinnans, hans värdinnas, son blev sjuk; hans sjukdom blev mycket svår, så att han till slut icke mer andades. 18 Då sade hon till Elia:» Vad har du med mig att göra, du gudsman? Du har kommit till mig, för att min missgärning skulle bliva ihågkommen, så att min son måste dö.» 19 Men han sade till henne:» Giv mig din son.» Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen där han bodde och lade honom på sin säng. 20 Och han ropade till HERREN och sade:» HERRE, min Gud, har du väl kunnat göra så illa mot denna änka, vilkens gäst jag är, att du har dödat hennes son?» 21 Därefter sträckte han sig ut över gossen tre gånger och ropade till HERREN och sade:» HERRE, min Gud, låt denna gosses själ komma tillbaka in i honom.» 22 Och HERREN hörde Elias röst, och gossens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 23 Och Elia tog gossen och bar honom från salen ned i huset och gav honom åt hans moder. Och Elia sade:» Se, din son lever.» 24 Då sade kvinnan till Elia:» Nu vet jag att du är en gudsman, och att HERRENS ord i din mun är sanning.»

1Kon 17:17-24

 

 

Gud gör ett eldsmirakel!

När Ahab fick se Elia sade han till honom: ”Är du här, du som drar olycka över Israel?” Elia svarade: ”Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din fars hus. Ni överger ju HERRENS bud och följer efter baalerna. Men sänd nu bud och samla hela Israel till mig på berget Karmel tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Aseras fyrahundra profeter, de som äter vid Isebels bord.”

Då sände Ahab omkring bud över hela Israel och samlade profeterna på berget Karmel. Elia trädde fram för allt folket och sade: ”Hur länge skall ni halta på båda sidor? Om det är HERREN som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.” Men folket svarade honom inte med ett ord. Då sade Elia till folket: ”Jag är ensam kvar som HERRENS profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man. Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan skall jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. Därefter må ni åkalla er guds namn, men jag skall åkalla HERRENS namn. Den gud som svarar med eld, han är Gud.”

 

Allt folket svarade: ”Ditt förslag är bra.” Elia sade till Baals profeter: ”Välj ut åt er den ena tjuren och gör den i ordning. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!” De tog den tjur som han gav dem och gjorde den i ordning. De åkallade Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: ”Baal, svara oss!” Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden dansade de omkring altaret som man hade byggt. När det blev middag, retades Elia med dem och sade: ”Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då skall han väl vakna.” Då ropade de ännu högre och ristade sig, som de brukade, med svärd och spjut, så att blodet rann på dem. När det blev eftermiddag, greps de av profetiskt raseri och höll på så ända till dess det var tid för matoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och ingen tycktes heller bry sig om dem.

Elia sade då till allt folket: ”Kom fram hit till mig!” Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp HERRENS altare, som hade blivit nerrivet. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar. Det var ju Jakob som fick detta ord från HERREN: ”Israel skall vara ditt namn.” Av stenarna byggde Elia ett altare i HERRENS namn och grävde ett dike runt altaret, stort nog för ett utsäde av två seamått. Han lade upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. Sedan sade han: ”Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden.” Han sade vidare: ”Gör så en gång till.” De gjorde så för andra gången. Därefter sade han: ”Gör så för tredje gången.” De gjorde så för tredje gången. Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten.

Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sade: ” HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk förstår att det är du HERRE som är Gud, och omvänd du deras hjärtan.” Då föll HERRENS eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket. När allt folket såg detta, föll de ner på sina ansikten och sade: ”Det är HERREN som är Gud! Det är HERREN som är Gud!”

1Kon 18:17-39

  

 

Citaten är från 1917 års översättning.

Läs gärna Folkbibeln som har ett enklare och modernare språk.

 

Svenska Folkbibelns översättning

 

 

Mirakler i Gamla Testamentet

   

Gud delade Röda Havet!

Mose svarade folket: ”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som HERREN i dag skall ge er. Ty så som ni ser egyptierna i dag, skall ni aldrig någonsin se dem igen. HERREN skall strida för er, och ni skall hålla er stilla.”

Sedan sade HERREN till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare. Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark. Se, jag skall förhärda egyptiernas hjärtan, så att de följer efter dem, och jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. Egyptierna skall inse att jag är HERREN, när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare.”

Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma inpå den andra.

Och Mose räckte ut handen över havet, och HERREN drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet. Men när morgonväkten var inne, såg HERREN från pelaren av eld och moln ner på egyptiernas här och förvirrade den. Han lät hjulen falla av deras vagnar, så att det blev svårt för dem att komma fram.

Då sade egyptierna: ”Låt oss fly för Israel, ty HERREN strider för dem mot egyptierna.” Och HERREN sade till Mose: ”Räck ut handen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.” Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen vände vattnet tillbaka till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och HERREN strödde omkring dem mitt i havet. Vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan.

Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. På detta sätt frälste HERREN den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. När Israels barn såg den stora makt som HERREN hade visat mot egyptierna, fruktade folket HERREN.

Och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose.

(2 Mos 14:13-31)

Gud gjorde vattnet friskt!

Sedan kom de till Mara, men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. Då knotade folket mot Mose och sade: ”Vad skall vi dricka?”

Men han ropade till HERREN, och HERREN visade honom ett slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött.

2 Mos 15:23-25

Gud gör matunder!

Och hela Israels menighet knotade mot Mose och Aron i öknen och sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för HERRENS hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med mat att äta! Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna skara dö av hunger.”

Då sade HERREN till Mose: ”Se, jag skall låta det regna bröd från himlen åt er. Folket skall gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så skall jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. När de på sjätte dagen lagar till vad de har fört hem, skall det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag.” Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: ”I kväll kommer ni att förstå att det är HERREN som har fört er ut ur Egyptens land, och i morgon skall ni se HERRENS härlighet. HERREN har hört hur ni knotar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle knota mot oss?” Och Mose fortsatte: ” HERREN ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för HERREN har hört hur ni knotar mot honom. Men vilka är vi? Ni knotar inte mot oss utan mot HERREN.”

Därefter sade Mose till Aron: ”Säg till hela Israels menighet: Träd fram inför HERREN, för han har hört hur ni knotar.” När sedan Aron hade talat till hela Israels menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig HERRENS härlighet i molnskyn. Och HERREN sade till Mose: ”Jag har hört hur Israels barn knotar. Säg till dem: I skymningen skall ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då skall ni inse att jag är HERREN, er Gud.”

På kvällen kom vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg det dagg runt omkring lägret. När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. Israels barn såg det, och då de inte visste vad det var frågade de varandra: ”Vad är det här?” Mose sade till dem: ”Detta är brödet som HERREN har gett er att äta. Och detta är vad HERREN har befallt: Var och en skall samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer för var person skall ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en skall ta åt dem som han har i sitt tält.”

Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre. Men när de mätte upp det med gomermåttet, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite fattades det ingenting.

Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.

(2 Mos 16:2-18)

Mose slår på klippan – Gud låter det komma vatten!

Då klagade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka.”
Mose svarade dem: ”Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni HERREN på prov?” Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”

Då ropade Mose till HERREN och sade: ”Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig.” HERREN svarade Mose: ”Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka.

Mose gjorde så inför de äldste i Israel.

(2 Mos 17:2-6)

Svenska Folkbibelns översättning