Elia

Mirakler i Gamla Testamentet

Gud gör ett matunder genom Elia

1 ¶ Och tisbiten Elia, en man som förut hade uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab:» Så sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tjänare jag är, under dessa år skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag säger det.» 2 Och HERRENS ord kom till honom; han sade: 3 »Gå bort härifrån och begiv dig österut, och göm dig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan. 4 Din dryck skall du få ur bäcken, och korparna har jag bjudit att där förse dig med föda.» 5 Då gick han bort och gjorde såsom HERREN hade befallt; han gick bort och uppehöll sig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan. 6 Och korparna förde till honom bröd och kött om morgonen, och bröd och kött om aftonen, och sin dryck fick han ur bäcken. 7 Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det icke regnade i landet.

8 ¶ Då kom HERRENS ord till honom; han sade: 9 »Stå upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och uppehåll dig där. Se, jag har där bjudit en änka att förse dig med föda.» 10 Han stod upp och gick till Sarefat. Och när han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne och sade:» Hämta litet vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.» 11 När hon nu gick för att hämta det, ropade han efter henne och sade:» Tag ock med dig ett stycke bröd åt mig.» 12 Men hon svarade:» Så sant HERREN, din Gud, lever, jag äger icke en kaka bröd, utan allenast en hand full mjöl i krukan och litet olja i kruset. Och se, här har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag går nu hem och tillreder det åt mig och min son, för att vi må äta det och sedan dö.»

Då sade Elia till henne:» Frukta icke; gå och gör såsom du har sagt. Men red först till en liten kaka därav åt mig, och bär ut den till mig; red sedan till åt dig och din son. 14 Ty så säger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag då HERREN låter det regna på jorden.» 15 Då gick hon åstad och gjorde såsom Elia hade sagt. Och hon hade sedan att äta, hon själv och han och hennes husfolk, en lång tid. 16 Mjölet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tröt icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.

1Kon 17:1-16

 

 

Gud uppväcker en död pojke

¶ Men härefter hände sig, att kvinnans, hans värdinnas, son blev sjuk; hans sjukdom blev mycket svår, så att han till slut icke mer andades. 18 Då sade hon till Elia:» Vad har du med mig att göra, du gudsman? Du har kommit till mig, för att min missgärning skulle bliva ihågkommen, så att min son måste dö.» 19 Men han sade till henne:» Giv mig din son.» Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen där han bodde och lade honom på sin säng. 20 Och han ropade till HERREN och sade:» HERRE, min Gud, har du väl kunnat göra så illa mot denna änka, vilkens gäst jag är, att du har dödat hennes son?» 21 Därefter sträckte han sig ut över gossen tre gånger och ropade till HERREN och sade:» HERRE, min Gud, låt denna gosses själ komma tillbaka in i honom.» 22 Och HERREN hörde Elias röst, och gossens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 23 Och Elia tog gossen och bar honom från salen ned i huset och gav honom åt hans moder. Och Elia sade:» Se, din son lever.» 24 Då sade kvinnan till Elia:» Nu vet jag att du är en gudsman, och att HERRENS ord i din mun är sanning.»

1Kon 17:17-24

 

 

Gud gör ett eldsmirakel!

När Ahab fick se Elia sade han till honom: “Är du här, du som drar olycka över Israel?” Elia svarade: “Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din fars hus. Ni överger ju HERRENS bud och följer efter baalerna. Men sänd nu bud och samla hela Israel till mig på berget Karmel tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Aseras fyrahundra profeter, de som äter vid Isebels bord.”

Då sände Ahab omkring bud över hela Israel och samlade profeterna på berget Karmel. Elia trädde fram för allt folket och sade: “Hur länge skall ni halta på båda sidor? Om det är HERREN som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.” Men folket svarade honom inte med ett ord. Då sade Elia till folket: “Jag är ensam kvar som HERRENS profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man. Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan skall jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. Därefter må ni åkalla er guds namn, men jag skall åkalla HERRENS namn. Den gud som svarar med eld, han är Gud.”

 

Allt folket svarade: “Ditt förslag är bra.” Elia sade till Baals profeter: “Välj ut åt er den ena tjuren och gör den i ordning. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!” De tog den tjur som han gav dem och gjorde den i ordning. De åkallade Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: “Baal, svara oss!” Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden dansade de omkring altaret som man hade byggt. När det blev middag, retades Elia med dem och sade: “Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då skall han väl vakna.” Då ropade de ännu högre och ristade sig, som de brukade, med svärd och spjut, så att blodet rann på dem. När det blev eftermiddag, greps de av profetiskt raseri och höll på så ända till dess det var tid för matoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och ingen tycktes heller bry sig om dem.

Elia sade då till allt folket: “Kom fram hit till mig!” Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp HERRENS altare, som hade blivit nerrivet. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar. Det var ju Jakob som fick detta ord från HERREN: “Israel skall vara ditt namn.” Av stenarna byggde Elia ett altare i HERRENS namn och grävde ett dike runt altaret, stort nog för ett utsäde av två seamått. Han lade upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. Sedan sade han: “Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden.” Han sade vidare: “Gör så en gång till.” De gjorde så för andra gången. Därefter sade han: “Gör så för tredje gången.” De gjorde så för tredje gången. Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten.

Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sade: ” HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk förstår att det är du HERRE som är Gud, och omvänd du deras hjärtan.” Då föll HERRENS eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket. När allt folket såg detta, föll de ner på sina ansikten och sade: “Det är HERREN som är Gud! Det är HERREN som är Gud!”

1Kon 18:17-39

  

 

Citaten är från 1917 års översättning.

Läs gärna Folkbibeln som har ett enklare och modernare språk.

 

Svenska Folkbibelns översättning

 

 

Follow by Email