Luk. 4:33-35

 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med hög röst: 34 »Bort härifrån! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.» 35 Men Jesus tilltalade honom strängt och sade:» Tig och far ut ur honom.» Då kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom någon skada.

Matt. 9:32-33

När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt. 33 Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade:» Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.»

Mark. 5:1-20

 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön. 2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där; 3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom; 4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom. 5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar. 6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom 7 och ropade med hög röst och sade:» Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.» 8 Jesus skulle nämligen just säga till honom:» Far ut ur mannen, du orena ande.» 9 Då frågade han honom:» Vad är ditt namn?» Han svarade honom:» Legion är mitt namn, ty vi äro många.» 10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten. 11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet. 12 Och de bådo honom och sade:» Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.» 13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön. 14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett. 15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad. 16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen. 17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område. 18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom. 19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom:» Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.» 20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.

JESUS UPPVÄCKER DÖDA

Mark. 5:35-42

 ¶ Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade:» Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.» 36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.» 37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder. 38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt. 39 Och han gick in och sade till dem:» Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.» 40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg. 41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne:» Talita, kum» (det betyder:» Flicka, jag säger dig, stå upp»). 42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.

Joh 11:33-45

 ¶ Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd 34 och frågade:» Var haven I lagt honom?» De svarade honom:» Herre, kom och se.» Och Jesus grät. 35 Då sade judarna:» Se huru kär han hade honom!» 36 Men somliga av dem sade: 37 »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?» 38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången. 39 Jesus sade:» Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom:» Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.» 40 Jesus svarade henne:» Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?» 41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade:» Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.» 43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst:» Lasarus, kom ut.» 44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem:» Lösen honom, och låten honom gå.»
45 ¶ Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.

Ännu fler bibelord om helande hittar du här: